Innerfjärdar i Luleå

Redan på 1970-talet påbörjades diskussioner om att bevara innerfjärdarna inom Luleå kommun och i början av 1980-talet las ett restaureringsförslag fram. Det innebar att vattenomsättningen skulle ökas genom att skapa en vattenström genomom hela systemet från norr till söder.

I och med en vattendom från Miljödomstolen 1990 (M-113-99) påbörjades en något nedbantad restaurering av de inre delarna av fjärdarna. Överfallsdammar byggdes vid Lulsundskanalens mynning i Skurholmsfjärden och vid Likskärsbanken mellan Sörfjärden och Mulöviken. Dämningsnivån skulle ligga cirka 45 centimeter över normalvattenståndet för året i havet. Det utfördes också muddringsarbeten för att bland annat trygga en farled för småbåtar genom hela innerfjärdssystemet. Muddringar gjordes bland annat för att öppna de trånga vattenpassagerna genom Revelsudden vid Bodskataudden, Sinksundet och Porsöudden/Björkskatagrundet.

Effekten kunde inte märkas under det närmaste året utan vattennivåerna var snarare lägre än tidigare. Orsaken ansågs vara den varma sommaren samt ett läckage vid Likskärsbanken. En utredning av Luleå tekniska universitet genomfördes då för att utreda statusen. Här kan du ta del av utredningen Luleå innerfjärdar från 1996 i sin helhet. Pdf, 5.5 MB.

Under åren 2003 och 2004 genomförde Luleå tekniska universitet en utredning om vilka effekter de vattentekniska återgärder som vidtogs under åren 1992-1994 har fått på innerfjärdarna. Här kan du ta del av rapporten ”Vattenkvaliteten i Luleå innerfjärdar 1990-2004”. Pdf, 2.6 MB.

2001 sammanställdes en rapport av Örjan Spansk på Luleå kommun som du kan ta del av här. Pdf, 911.4 kB.  Den är en sammanställning av befintlig dokumentation och några slutsatser rörande miljösituationen i innerfjärdssystemet.

Under 2006 gjordes en förstudie av Luleå tekniska universitet för att undersöka om det skulle vara möjligt att pumpa in vatten till innerfjärdarna. Här kan du ta del av utredningen för och konsekvenserna av en inpumpning av vatten till Luleå innerfjärdar från 2009 i sin helhet. Pdf, 376.8 kB.

Jämförande resultat för hela perioden 1990-2004

(Vattenkvalitet i Luleå innerfjärdar 1990-2004, Peter Erixon, LTU 2004)

Näringsämnen

Resultat totalfosfor (tot-P)
I innerfjärdarna är det fosfor som styr växtproduktion och igenväxning.
En sammanställning av årsmedelvärden för totalfosfor ger följande slutsatser:

• Innerfjärdssystemets alla delar under hela perioden har regelmässigt ”höga halter” och under de senaste 10 åren mer sällan än tidigare ”mycket höga halter”.
• De centrala delarna har högre halter än de yttre delarna.
• Mellanårsvariationen är förhållandevis stor.
• Sett över hela perioden har totalfosforhalterna blivit lägre eller ligger kvar på samma nivåer. Det finns inga belägg för att de har blivit högre.

Resultat totalkväve (tot-N)
I innerfjärdarna är det inte kväve som i första hand styr produktionen och igenväxningen. En sammanställning av årsmedelvärden för totalkväve ger följande slutsatser:

• Halterna ligger mellan ”måttligt låga halter” och höga halter och har aldrig kommit upp i klassen ”mycket höga halter”
• De centrala delarna har högre halter än de yttre delarna
• Mellanårsvariationen är stor men inte lika stor som för totalen
• Sett över hela perioden har halterna blivit lägre.

Syretillstånd

Resultat CODMn.
Denna parameter är ett mått på vattnets halt av syretärande ämnen, organiskt material. Sammanställningen av årsmedelvärden ger följande slutsatser:

• Halterna, som ligger i klasserna ”mycket låg halt” till ”mycket hög halt”, varierar mycket mellan de olika delarna.
• De centrala delarna har de klart högsta halterna
• Mellanårsvariationen är mycket stor
• Sett över hela perioden syns ingen trend, halterna har varken ökat eller minskat

Ljusförhållanden

Resultat färgtal. Denna parameter är ett mått på förekomsten av humusämnen, lermineral och plankton. Sammanställningen av årsmedelvärden ger följande slutsatser (bilaga 2 och 6):

• Halterna varierar från ”måttligt färgat vatten” till”starkt färgat vatten”
• De centrala delarna har högre färgtal än de yttre delarna.
• Mellanårsvariationen är mycket stor.
• Sett över hela perioden syns ingen trend, färgtalsvärdena har varken ökat eller minskat.

Surhet / Försurning

Alkalinitet är ett mått på vattnets buffertkapacitet, som visar hur väl vattnet lyckas stå emot försurning. En sammanställning av årsmedelvärden för alkalinitet ger följande slutsatser :

• Halterna för alkalinitet varierar från sällsyntare ”ingen eller obetydlig buffertkapacitet” till betydligt vanligare ”mycket god buffertkapacitet”.
• I princip ökar buffertförmågan från Skurholmsfjärden till Mulöviken
• Mellanårsvariationen är stor
• Sett över hela perioden har halterna blivit lägre, buffertkapaciteten har minskat

Resultat pH
Mäter vattnets surhetsgrad men eftersom pH kan variera mycket under ett dygn och mellan dagar i vegetationsrika vatten som innerfjärdarnas är det inget idealiskt mått på surhetsgraden. Under varma soliga dagar kan en högt uppdriven fotosyntes höja pH-värdena betydligt:

• PH-värdena varierar mellan ”nära neutralt” till ”mycket surt”
• De centrala delarna är regelmässigt surare än de yttre
• Mellanårsvariationen är stor
• Sett över hela perioden finns en svag tendens till högre värden förutom mycket låga värden 2004.

Konduktivitet

Konduktiviteten (ledningsförmågan) är ett mått på hur mycket lösta joner det finns i vattnet. Havsvatten med högre salthalt än sjövatten innehåller mer joner och har därför högre konduktivitet än sjövatten. Konduktiviteten (ledningsförmågan) är därför en utmärkt markör för att belysa och följa brackvatteninträngningar i systemet.

• Halterna (årsmedelvärden) varierar mycket från 17 mS/m till 250 mS/m innanför dammarna.
• Halterna ökar som väntat från söder (Skurholmsfjärden) till norr (Mulöviken).
• Mellanårsvariationen är stor.
• En svag tendens till att konduktiviteten har minskat finns.

I samband med de senaste årens förmodad sulfidoxidationer har det visat sig att konduktiviten kan nå värden närmare 60 mS/m utan havsvatteninfluens. När konduktivitetsvärdena når över denna nivå (60mS/m) måste det dock med stor sannolikhet röra sig om ett vatten som är påverkat av havet. Om inga sulfidoxidationer äger rum eller ingen havsinblandning sker når sällan konduktivitetsvärdena över 25 mS/m. Det betyder att konduktivitetsvärden över ca 25 mS/m under sulfidoxidationsfria perioder indikerar en havsvatteninfluens.

Efter åtgärderna med uppdämning och muddring kunde en tydlig minskning av vegetation i vattnet märkas. Vegetationen har glesats ut eller försvunnit helt i många områden vilket gett större ytor av vattenspeglar. Orsaken tros vara att vattendjupet ökat med ca 20-30 cm. Det återstår däremot ca 20-30 centimeter till dammkrönet varför idén om inpumpning av vatten väcktes.

Pumpningen gav en förbättrad vattenkvalitet i Björkskatafjärden, men inga påvisbara positiva effekter i andra delar:

• Pumpningen gav ingen försämrad vattenkvalitet Sörfjärden Mulöviken
• Ingen förhöjd halt av sötvatten av Mulöviken ägde rum
• Pumpningen vållade inga bekymmer som buller, erosion eller materialtransport
• Eroderande läckage skulle kunna uppstå i Likskärsbanken vid höga vattenstånd i fjärdarna kombinerat med låga havsvattenstånd vilket skulle minska bankens funktion som damm (öka läckaget)
• Initialt vid pumpstarten påverkades vissa fiskarters beteenden
• Närboende, kommunmedborgare och besökare upplevde pumpningen som ett trevligt och spännande inslag i stadsbilden

Pumpning från Lulsundet, tätad bank, nivåstyrd pumpning

• Vattenkvalitetsförbättringar i Skurholmsfjärden och Björkskatafjärden (eventuellt något i Björsbyfjärden)
• Inga vattenkvalitativa förändringar i andra delar av systemet
• Näringsstatus och salinitet (bräckvattenpåverkan) kommer inte att påverkas i Mulöviken (flödet från Sörfjärden till Mulöviken kommer att bli försumbart, endast genom fiskpassagen)

Pumpning från Likskär, tätad bank, nivåstyrd pumpning:

• Mindre vattenkvalitetsförbättringar i Sörfjärden
  
• Inga vattenkvalitativa förändringar i andra delar av systemet
• Näringsstatus och salinitet (bräckvattenpåverkan) kommer inte att påverkas märkbart i Mulöviken (utflödet från Mulöviken till Sörfjärden motsvarar ca 11 % av Mulö Brändöfjärdens vattenvolym)

Mulövikens situation. Igenväxning och uppgrundning i Mulöviken orsakas främst av naturliga orsaker:

• Ett skyddat läge, inte exponerat för vind, vågor och is
• En pågående landhöjning
• En flack och grund topografi
• Finkorniga sediment och i viss mån av utsläpp av närsalter (jordbruk, avlopp, dagvatten…)