Mjölkuddsberget

Mjölkuddsberget ger möjlighet till stadsnära friluftsliv. Här kan du utöva motion och rekreation i nära anslutning till Luleå centrum.

Vandra runt i en naturskog med vildmarkskänsla och spännande historia likväl som att jogga på det upplysta elljusspåret. Det finns även vandringsstigar på berget utrustade med skyltar som berättar om bland annat ekologi och trädslag. På sensommar och höst inbjuder området också till att plocka bär och svamp.

Här hittar du också rastplatser och en bilväg, Krabbstigen, som leder upp mot toppen av berget där du har en fantastisk utsikt. Här står också ett vattentorn som levererar vatten till luleåborna.

Nedan hittar du mycket fakta om miljön på Mjölkuddsberget. Skrivet av Thomas Öberg.

För 4 500 år sen stack Mjölkuddsberget för första gången upp som ett skär i det hav vi nu kallar Bottenviken. För 2 000 år sen, vid Kristi födelse, hade hela berget rest sig upp som en ö. Sakta fortsatte landet att höja sig. För 800 år sen hade ön blivit fastland.

Det förloppet kallar vi landhöjning. Under istiden var jordskorpan nedtryckt av den tre kilometer tjocka inlandsisen. När isen smält bort för 9 000 år sen lättade trycket. Landet reste sig - öar och havsbotten blev fastland och havsvikar blev efterhand till insjöar. Landet reser sig ännu, nu med 9 millimeter per år. Det motverkas av den höjning av havsvattenståndet som nu pågår på grund av klimatförändringen. Det synliga resultatet är idag runt 6 millimeter. Cykelvägen följer i stort det som var havsstrand för 1 300 år sen.

När inlandsisen smält bort för 9 000 år sen lättade trycket och landet reste sig. Landet som reste sig var täckt av morän som inlandsisen lämnat ifrån sig under istiden. När berget långsamt reste sig ur havet spolade vågorna bort det fina materialet. Kvar blev de större stenarna, som slipades av vågornas kraft och formades runda. Så skapades klapperstensfälten. Den klappersten du nu ser på Mjölkuddsberget formades för 4 000 år sen.

Här är det svårt för träd och buskar att rota sig – men klapperstensfälten
innehåller mycket liv ändå. Flera arter av kartlavar växer på stenarna
och det lingonliknande mjölonet breder ut sina mattor över den torra marken. Blomman linnea blommar i juni.

Mjölkuddsbergets skog är ingen orörd urskog, men den har många av urskogens kvaliteter. Här finns döende och döda träd som saknas i många skogar där träden har avverkats. Död ved är en nyttig bristvara i dagens skogar. Här finns också många trädslag i blandning och träd i många åldrar, gamla och unga.

På hällmarkerna klarar sig tallen bra. Den kräver inte så mycket näring och vatten.
Sveriges äldsta tallar är över 700 år gamla men de äldsta du ser på Mjölkuddsberget är omkring 300 år gamla.

En del tycker kanske att en sådan skog ser lite ovårdad, stökig och skräpig ut.
Men för lavar, svampar, insekter, spindlar och många fåglar är sådana skogar viktiga. På gamla granar och tallar växer tagellavar. De berättar också att luften här är ren.

På stenar växer kartlav och vinterlav. På marken växer renlavar och på träden lever tagellavar av olika arter. Skogens tåliga hårdingar!

I Mjölkuddsbergets sydvästra kant syns tydliga spår efter tidigare bebyggelse. Här fanns fram till 1960-talet femton bostäder med små tomter – men alla utan vatten och avlopp. När kommunen i stadsplan gjorde Mjölkuddsberget till grönområde, beslutades att husen skulle bort.

Det syns att området först varit odlad åkermark. Flera diken är grävda för att dränera marken. Sen har bostadshusen tillkommit – i arkiven kallas odlingsmarken med hustomterna för vretar. Vret är ett gammalt ord för åkerlapp, jordremsa. Här kan du hitta många annorlunda växter. Här kan du bland annat hitta akleja, vitspirea, slide, syren, lönn, röda vinbär och sibirisk ärtbuske.

Vid slutet av andra världskriget var man rädd för att tyskarna skulle anfalla Luleå från havet och därifrån ta Malmbanan med våld. Mjölkuddsberget var den perfekta platsen för att försvara järnvägen och vägar in i landet. På Mjölkuddsberget placerades fyra kanonvärn, ett granatkastarvärn och flera skyttevärn. Soldaterna skulle bo i salar som sprängts i berget och snabbt kunna nå kanonerna via åtta tunnlar. Mjölkuddsberget var en perfekt plats för att försvara Luleå och Malmbanan. Två av kanonvärnen var riktade mot staden och två var riktade mot väster, mot järnvägen. Man kunde också kontrollera vägen norrut mot Bensbyn och Kalix.

Hela anläggningen hann knappt bli klar innan tyskarna kapitulerade och kriget tog slut. Kanoner och annan utrustning togs då bort. Bergrum och tunnlar användes därefter en tid för civilförsvaret och andra militära ändamål. Från 1960-talet avvecklades bergrummen, och anläggningen stängdes för gott.

Sidan uppdaterades den 1 oktober 2024