"Norra hamn" 

Allt sedan Luleå stad flyttade från Gammelstad under 1600-talet och till 1900-talets början, gick båttrafiken över Norra hamn. Varor förtullades, passagerarfartygen lämnade och hämtade resande, trävaror transporterades - en jämn ström av liv och rörelse under den isfria säsongen. Hela Stadsvikens strandkant användes - från Gültzauudden till området bortom Pontusudden. Här begränsar vi oss till området mellan platsen för nuvarande Norrbottensteatern och Pontusbadet.

En bit in på 1900-talet förflyttas viss trafik till Södra hamn. År 1901 börjar Södra hamnspåret byggas. År 1904 var Hamnpiren, Hamnspåret och Långkajen byggda och 1905 stod en lyftkran på plats. Två år senare uppfördes varuskjul på Hamnpiren. Kontinuerligt skedde en utbyggnad av småbåtshamnar. I anslutning fanns också båtuppläggningsplatser som Luleå stad hyrde ut. Hamnkranen användes bland annat för att lägga ned och ta upp småbåtar.

Många Lulebor kommer ihåg de fem koksmagasinen som låg där nuvarande Norrbottensteatern finns och som präglade staden från 1920-talet och fram till 1990-talet. I viss mån kanske teaterns kopior av magasinen fortfarande präglar och minner om de rivna magasinen. Äldre Lulebor har säkert minnen av Oljehamnen som fanns där nuvarande Pontusbadet ligger under perioden 1920-1950-talen.

Nu för tiden är området betydligt mer "städat" än när hamnverksamheten var som störst under 1900-talets början. Förutom Norrbottensteatern upptar Skeppsbrogatan och Mjölkuddsbanken en stor del av området närmast vattnet. Idag kallas hela området Norra hamn istället för en indelning av olika namngivna kajer.

Packhuskajen, koks- eller kolkajen

Packhus är en förkortning för tullpackhus. Under lång tid har det funnits tullpackhus i Norra hamn. På en karta över Luleå från 1750 framgår att Norra Tullen fanns i norra delen av nuvarande Tullgatan, därav namnet. I tullpackhus förvarades styckegods som skulle förtullas. År 1930 uppfördes ett nytt tullpackhus i Södra hamn som låg i direkt anslutning till en järnspåntkaj. Under 1920-talet började de fem magasinen, som numera finns efterliknade i form av Norrbottensteaterns lokaler, att uppföras. Magasinen innehöll koks eller kol och följaktligen började kajen att kallas koks- eller kolkajen.

Kokskajen med Småbåtshamnen i förgrunden

Den vita trevåningsbyggnaden till vänster uppfördes av vice konsul C Palmgren 1894, övertogs av AB Henning Nyberg 1904 och revs omkring 1969-1970. Byggnaden i anslutning och med långsidan mot kajen var den så kallade Västra varuhallen.

Koksmagasinen med gamla Tullpackhuset bakom första magasinet och Norra Strandgatan till vänster. Baracken till höger användes som annex till Stadshotellet. Den andra baracken till vänster hade tidigare innehållit Soldathemmet, men den verksamheten lades ned 1953.

Småbåtshamnen, båthamn nr 6

Flera av stadens invånare hade småbåtar och de lades upp där det fanns plats. År 1881 ordnade Luleå stad den första småbåtshamnen med plats för drygt 20 båtar. Den låg i vinkeln där Koks- eller Kolkajen mötte Långkajen. Under 1930-talet fanns det sju småbåtshamnar i centrala Luleå med 286 platser. För att bringa någon ordning i namngivningen på dessa hamnar numrerades de fr o m år 1934. Denna småbåtshamn fick beteckningen Båthamn nr 6.

Småbåtshamnen nedanför Stadshotellet.

Småbåtshamnen, mellan Kokskajen och Långkajen, användes även som tilläggsplats för sportflygplan. Koksmagasinen till vänster. Båten Bingo till höger.

Långkajen

Kajen uppfördes 1878 med samma sträckning som Skeppsbrogatan. Den uppfördes ett stycke ut i vattnet. Det mellanrum som uppstod mellan kaj och land, ett s k katthav, användes för att lägga jord-, sand-, och stenbarlast från segelfartygen. Samma år började Västra Folkskolan i kvarteret Staren att uppföras. Som grund till skolan användes Gustafskyrkans bogårdsmur och två gravkammare. Överblivna stenar fraktades till den påbörjade kajen i Norra hamn. Långkajen hade vid uppförandet en längd av 163 meter och ett vattendjup på 5,6 meter. I slutet av 1980-talet breddades Skeppsbrogatan och gång- och cykelväg anlades närmast vattnet.

Vy från Kronomagasinet, Pontusudden, mot Gustafskyrkan

Magasinet flyttades 1880 till Grubban. Förmodligen är fotografiet taget av fotografen Johan Andersson som bodde i Båthusbacken. I förgrunden arbetar s k stabbläggare med lastning av virke. På axlarna syns den typiska putan, en slags dyna som användes som skydd. I arbetet användes även ett balansstöd, den s k bärspaken.

Det lilla huset på bryggan är ett kallbadhus. År 1890 byggdes huset om till varmbadhus med dubbla bad- och omklädningsrum. Vid aktern av det större segelfartyget syns avslutningen på den år 1878 uppförda Långkajen.

Vy mot Långkajen

Till vänster syns Elverket under uppförande. Till höger syns Kyrkogatan med dubbla körbanor och trädplanteringar emellan. Rakt under kyrkan syns ett godsskjul som uppfördes under åren 1893-94 och revs 1914.

Pråmkajen och Kolbolagets kaj

Området där nuvarande Trekanten finns kallades tidigare Pråmkajen och Kolbolagets kaj. Under 1800-talet var denna kaj och området mot Pontuskajen lastområdet för virke.

Vy mot Båthusbacken. Det stora huset till höger i bild är den s k Oxehufvudgården i kvarteret Mården, vars torn numera benämns Gula Paviljongen och återfinns efter Storgatan.

Båthamn nr 7

Under 1930-talet fanns det sju småbåtshamnar i centrala Luleå med 286 platser. För att bringa någon ordning i namngivningen på dessa hamnar numrerades de fr o m 1934. Denna småbåtshamn fick beteckningen Båthamn nr 7. Ursprungligen fanns denna småbåtshamn närmare Oljehamnen men fylldes ut och flyttades till viken som låg närmare staden.

Vy mot kyrkan. I förgrunden Bodenvägen med Trekanten till vänster och Långkajen till höger. Bilden är fotograferad från Räddningstjänsten slangtorn.

Vy från kyrktornet mot Båthusbacken och Pontuskajen

I förgrunden kvarteren Tjädern och Strutsen. Båthamnen till vänster i bild utfylldes under juli 1933 - juni 1934 som ett arbetslöshetsprojekt. Båtplatserna flyttades till viken som låg närmare staden och hamnen döptes till Båthamn nr 7.

Norra och södra Pontuskajen, småbåtshamnen, oljehamnen

Under 1800-talet var Pontuskajen ett stort upplag för virke, men när behoven minskade  i början av 1900-talet blev här i stället småbåtshamn och upplag för ved som transporterats från skärgården. Här fanns också ett litet industriområde med bl a Backtemans Mekaniska Verkstad och Byggnadskontorets kolgård. I slutet av 1920-talet uppfördes en oljehamn som i början av 1950-talet flyttades till Uddebo.

Vy från kyrkan mot Pontuskajen och Båthusbacken.

Sporthallen och Brandstationen under uppbyggnad. Till vänster syns Pontusbadet som uppfördes 1957.

Vyer

Vyer över större delar av Norra hamn, den tidigaste från 1879 och den senaste från 1978.

Vy från Båthusbacken, kvarteret Mården, med elverket i bildens mitt. Vid strandlinjen syns vedupplag.

Flygfotografi över centrala staden från Båthusbacken mot Oscarsvarv.

Text och bilder är ett urval från utställningen "Norra hamn".